Kategorier
Portugal

San Francisco och Rio de Janeiro i Lissabon

 
Den röda San Francisico-bron Golden Gate och Rio de Janerios Kristusstaty i samma stad? Japp, när du besöker Portugals huvudstad Lissabon får du i alla fall med kopiorna på dessa i samma bild om du så vill. 
 
 
 
I Lissabon kallas den röda bron 25 april-bron, eller rättare sagt Ponte 25 de Abril som den heter på portugisiska. Det är en 2 277 meter lång hängbro som invigdes 1966. Då kallades den Ponte Salzar efter premiärminister António de Olevira Salzar och båda broarna byggdes av samma amerikanska företag. 
 
 
Den 25 april 1974 var det en revolution i Portugal som kallades Nejlikerevolutionen. Då störtades den auktoritära Estado Novo-regimen som styrt landet sedan 1926 och det nya demokratiska Portugal föddes. Därav namnet Ponte 25 de Abril som bron numera heter. 
 
 
Monumento Cristo Redentor i Rio de Janeiro, Brasilien, är en symbol för kristendomen och ett välkänt landmärke för staden. När kardinal Manuel Gonçalves Cerejeira besökte Rio de Janeiro 1934 bestämde han att även Portugal skulle få en Kristusstaty vilket även skedde efter andra världskrigets slut. Varför just då?
 
 
 
Jo, för när andra världskriget bröt ut gick Lissabon stift ut med löftet att ifall Portugal skulle kunna undvika kriget skulle Lissabon få sin Kristusstaty och när Portugal visade sig lyckats förbli neutralt byggdes monumentet Christo Rei vid floden Tejos strand.
 
 
Missa heller inte den utmärkta utsikten över både bron och statyn från den ”hemliga” takbaren Park Rooftop när du besöker Lissabon!
 
Kategorier
New York

Jazz på Arthur’s Tavern, New York

 
Mina måndagskvällar i New York brukar jag spendera på Union Pool i Willliamsburg, Brooklyn för att lyssna när vår vän Paula spelar saxofon tillsammans med ösiga Reverend Vince Anderson and his Love Choir. En riktigt härlig musikupplevelse i New York som jag verkligen kan rekommendera. 
 
Den här måndagen är Paula upptagen med spelning på annat håll och jag ska passa på att uppleva lite måndagsjazz på Arthur’s Tavern i West Village som jag hört så mycket gott om istället. Ännu bättre att jag ska få uppleva det tillsammans med just de personer som verkligen lovordat detta.
 
 
Mina vänner Anna (New York My Bite), Evy (Restanten) och Helene har alla besökt Arthur’s Tavern tidigare. Evy så många gånger att hon inte ens kan räkna hur många gånger det faktiskt har blivit. Men jag förstår verkligen varför de återvänder till 57 Groove Street gång efter gång …
 
 
Jazzbandet Groove Street Stompers har spelat Dixieland jazz på Arthur’s Tavern varje måndagkväll sedan 1962. Japp, sedan 1962! Och på Arthur’s Tavern har det spelats jazz sedan speakeasy-tiden på 1930-talet. Respekt på den också!
 
 
Det är flera kända jazzmusiker som har uppträtt här och jag är så glad att jag är en av alla de som har fått ha möjligheten att njuta av en jazzig kväll på Arthur’s Tavern genom alla dessa år. Dessutom med ett band som spelat här en bra bit över 50 år. Det är stort!
 
 
Det är fritt inträde, med ett minimum av två drinkar under en kväll. Vi betalar kontant för det är vad som gäller här, vilket man inte kan missa om man läser skyltarna runt om i baren. Jag och mitt sällskap har en riktigt trevlig kväll och vi hamnar i samtal med flera av de andra gästerna runt oss. Sådär intimt New York-ish som jag verkligen bara älskar! Jag lär komma tillbaka.
 
Kategorier
Portugal

Park Rooftop Bar, Lissabon

 

 
Ni som följt oss på bloggen ett tag vet att vi verkligen gillar att besöka takbarer när vi är ute och reser. Så börjar jag ofta ett blogginlägg som handlar om just takbarer, exempelvis när vi besöker favoritstaden New York. Men dagens inlägg handlar om en takbar i en helt annan stad, nämligen i Lissabon.
 
Park ligger på sjätte våningen uppe på ett parkeringshus i Bairro Alto. Vet man inte vad man ska titta efter kan det vara svårt att hitta takbaren. Lite sådär hemligt som en speakeasy-bar i New York. Men det här är inte en särskilt hemlig takbar, det är en av de populäraste barerna i Lissabon och många turister hittar hit. Med all rätt! 
 
 
 
 
 
Vi hittar den ”hemliga” dörren som döljer en nedklottrad hiss och åker högst upp. Därefter får vi promenera upp sista biten tills vi hittar Park. Det är en varm försommardag och många har redan hittat hit fastän det bara är eftermiddag ännu. Vi beställer en kanna sangria och slår oss ned på första bästa lediga platser medan vi väntar in några som ska lämna baren.
 
 
 
 
 
 
 
Vi får snart en fin hörnplats där vi har utmärkt utsikt över den röda ”Golden Gate-bron” 25 de Abril Bridge. Från takterrassen som är mysigt inredd med trämöbler och gröna växter har vi en 180-gradig vy över Lissabon. Inte dumt alls! Att se solen gå ned från Park är nog en riktigt fin upplevelse!
 
 
 
Från takterrassen på Park ser vi även statyn Santuario do Christo Rei som är en kopia av den kända Jesusstatyn i Rio de Janerio, Brasilien.
 
 
 
 
 
 
Förutom vacker solnedgångs sägs Park servera goda hamburgare. Lägg till god sangria, fin terrass, vackert väder och allt uppe på en takbar – vad mer kan man begära? Bara att ta dig hit nästa gång du är i Lissabon vettja!
 

Park
Calçada do Combro, 58
Bairro Alto
Lisbon
 

 

 
Kategorier
Kanadabesök

Löfstad slott

 

Vi tar med vår kanadensiska familj till Löfstad slott som ligger mellan Linköping och Norrköping. Slottet byggdes av Axel Lillie 1660 och dessvärre brann det här 1750. Ett fåtal föremål räddades och slottet renoverades till dagens utseende.
 
 
 
 

”I own my brain” av Ditte Reijers.

 
Efter ett besök i bland annat slottsbutiken som ligger i det gamla stallet tar vi en guidad tur på slottet. Kanadensarna får med sig en bandad inspelning som beskriver de olika rummen vi besöker, en teknik som fungerar sådär.
 
 
 
 

 
Vi andra får en mycket bra guidad tur med massor av intressant information. Vi lär oss att Löfstad slott har tillhört familjerna Lillie, De la Gardie, von Fersen och Piper. Vi får höra att Axel von Fersen den yngre var framgångsrik som
bl.a. rådgivare åt George Washington i Nordamerikanska frihetskriget, att han hade ett eget regemente i Frankrike, att han var hemlig svensk minister för Gustav III samt Ludvig XVI:s personlige rådgivare. 
 
Det sägs att Axel von Fersen d.y. var älskare till franska drottningen Marie Antoinette, han krigade i Ryssland, utnämndes till general och slutligen blev han ihjälslagen av en lynchmobb i Stockholm 1810 felaktigt anklagad för att
ligga bakom tronföljaren Karl Augusts död.
 
 
 
 
Den sista privatägaren till Löfstad slott, Emelie Piper, föddes 1857. Hon gifte sig aldrig, fick inga barn och testamenterade slottet till Östergötlands museum och Riddarhuset när hon dog 1926 med villkoret att slottet skulle bevaras såsom
hon hade inrett det och visas för allmänheten. 
 
 
 
 
Ser ni den mindre runda stolen? Den fungerade som toalett som man helt ogenerad satte sig på och utförde sina behov i även om det var andra i rummet.

 
När systern dog 1940 trädde testamentet i kraft och det är som att tiden har stått stilla sedan Emelie Pipers död 1926. Varje föremål finns fortfarande på sin plats och varenda ett har sin historia. Vi får höra flera av dem under vår guidade
tur. Helt klart värt ett besök!
 
Emelie Pipers vackra klänning ligger kvar på hennes säng.
 
Det här är det sista inlägget av min sommarserie om vår kanadensiska familjs besök till rötterna i Sverige. Klicka in här om du vill se vad mer för skoj
vi har gjort tillsammans med dem i sommar och stort tack för att ni har hängt med på vår ambulerande sommarcirkus!
 
 
 
Kategorier
Kanadabesök

Dennis Barbershop, Linköping

 
Instagramvännen @dennis_barbershop noterar att vi är i Linköping och bjuder in oss till sin fantastiska barbershop som heter just Dennis Barbershop, ”En fristad för män som gillar whisky, hockey och Clint Eastwood”. Hade jag varit man hade jag alltid klippt håret och rakat mig hos Dennis Barbershop! Utan tvekan!
 
 
 
 
Dennis Barbershop har anor i det här huset på St Larsgatan i centrala Linköping sedan 1887 och har hållt till i just dessa lokaler sedan 1975. När man kliver in i barbershopen gör man en nostalgisk resa till en gammal klassisk amerikansk barbershop från 50-talet. Det är så läckert!
 
 
 
 
 
Butiksinredning i teak, schackrutigt golv, gamla Playboytidningar, bilder på tidigare ägare och på Dennis själv när han spelade trummor i ett band i sin ungdom blandas med massor av andra intressanta prylar och detaljer. Uppe vid taket hänger hockeytröjor från alla lag som spelar i SHL, såklart även Luleå Hockeys och vi ser spår av Clint Eastwood på flera ställen.
 
 
 
 
 
 
 
 
Hos Dennis Barbershop finns också en bar, dock ingen försäljning av alkohol. Men med låst ytterdörr kan Dennis bjuda på en whisky, rom eller öl om han vill. Det är precis vad han gör när vi blir inbjudna till honom med vår kanadensiska familj. Ett besök som verkligen, verkligen uppskattas av oss alla! 
 
 
 
 
 
Dennis berättar hur allt började för hans egen del, från att han som ung klev in som lärling i lokalen i början av 60-talet tills idag då rakning med kniv har fått ett rejält uppsving. 1995 tog Dennis över som egen ägare och han berättar om de 413 kundlådorna som stamkunder kan förvara sina egna privata attiraljer. Väntetiden för en egen låda är tre-fyra år!
 
 
 
Dennis Barbershop satsar även på upplevelser som herrmiddag, svensexa, födelsedagsfirande och liknande med whisky- och raktema som specialanpassas efter önskemål. Ja, för män då. Kvinnor får hitta andra oaser att träffas på, såvida man inte blir inbjuden bakom dörren där den klassiska vit-röd-blåa barbersnurran hänger. Som vi hade det stora nöjet att bli!
 
Kategorier
Kanadabesök

Kanadensiska familjen besöker Sverige – Norrköping

 
Vi passar på att göra lite utflykter tillsammans med vår kanadensiska familj under vår vecka hos Marie och Per i Linköping. En dag åker vi till Norrköping, en stad som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att bo i en vacker dag. Men innan Norrköping besöker vi ett slott och det besöket ska få ett eget inlägg här på bloggen.
 
Vi kikar in till den fina butiken i Norrköpings stadsmuseum. Vilken perfekt presentbutik!
 
 
 
Någon fler som tänker på Paris när man ser huset i bakgrunden?
 
 
 
Väl inne i Norrköping kikar vi in till syrrans nya arbetsgivare som ligger så fint vid vattnet alldeles centralt. Vatten finns det gott om i Norrköping – det kanske är därför jag kan tänka mig att bo där? För precis som hemma i Luleå ser man vattnet mest överallt men staden är större än Luleå
 
 
Efter en lunch på nyöppnade och mycket trevliga Mocca Deli strosar vi runt i centrum. och får en liten historielektion av Marie om hur staden varit en industri-, handels- och sjöfartsstad. Även textilindustrin var stor fram till 1960-talet. Maries nya arbetsgivare Holmen har också haft stor betydelse i staden.
 
 
 
 
Hahaha, klart vi följer uppmaningen när vi hamnar vid en Pusshållplats. Vissa ivrigare än andra … 🙂
 
 
 
 
Norrköping. En fin stad helt enkelt!
 
 
 
 
 
 
Vi hälsar på Pers bror med familj i Krokek, Kolmården. Deras utsikt över Bråviken alltså. Älskar den! När jag tänker efter skulle jag nog även kunna tänka mig att bo här …
 
 
 
 
 
 
Självklart stannar vi till i Marie och Pers sjöbod i Krokek. Alla ni som har besökt Kolmårdens djurpark har förmodligen sett de söta sjöbodarna som ligger efter vägen precis på kanten till Bråviken. Här har vi haft några riktigt sköna dagar när högsommarvärmen varit som bäst i Östergötland. Just den här dagen tittar vi bara till sjöboden innan vi åker tillbaka till Linköping och Kaninloppan.
 
Åter igen en mycket fin dag med vår kanadensiska familj under deras besök i Sverige!
 
 
Kategorier
Linköping

Kanadensiska familjen besöker Sverige – Linköping

 
Vi lämnar norra Sverige och åker ned till Marie och Per i Linköping som blir den sista basen under en vecka när vår kanadensiska familj besöker rötterna i Sverige.Vi hänger mycket på Kaninloppan som är deras kolonilott på Ådala koloniområdet.
 
Vi badar i Stångån och paddlar SUP, vi träffar vänner, blir spådda i kaffe,fyndar på loppisar, besöker slott och mycket annat. Norrköping, slottsbesöket och inbjudan till Dennis Barbershop ska få sina egna blogginlägg inom kort.
 
Ett av de absolut bästa lägena på kolonilottsområdet och min favoritplats i Linköping.
 
 
 
Supermys på hög nivå! Trasmattor direkt på gräsmattan gör det genast trevligare och jag fyndar en sju meter lång trasmatta som får följa med till Pålänge. Vi får besök av vännerna Kinga och Christian som har hälsat på oss i Norrbotten ett par gånger och det är alltid lika roligt att träffa dem.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lola gör entré i Linköping! Alla blev vi ”Lolade” på ett eller annat sätt under de här veckorna för hon har en spännande tendens att bara ta över vem hon vill när hon vill. Japp, och hela sommarcirkusen fortsätter nynna ”Her name was Lola, she was a showgirl …”.
 
 
 
Att paddla SUP på Stångån för genast tankarna raka vägen till Amazonas. Prunkande grönska och fiskar som simmar under brädan. Så läckert! Såklart kommer den stora turbåten precis när jag och Marie är ute på en tur, ojojoj … Bara att paddla in i vassen och sätta sig på brädan tills de passerat.
 
 
 
 
 
 
En morgon tar vi en promenad till slussen i Hackefors som ligger ganska nära Marie och Pers hus. 
 
 
 
 
 
 
Champagne i Maries walk in closet! Jag älskar verkligen det här rummet. I vintras satt jag och Marie  en hel kväll här inne efter att vi kånkat in den röda plyschsoffan som vi hittade på en loppis. Varför inte liksom?
 
 
 
 
En kväll bjuder Kinga och Christian på middag och sommarlek i sin trädgård. Mycket trevligt och uppskattat!
 
 
 
 
 
 
 
Lolas syster bor hos Kinga.
 
Sommarkväll och Stångån.
 
 
Kolla in vad vi hittade på loppis i Motala! Kona Brewing-muggar! Som av en händelse har vår kanadensiska familj andelslägenheter där och gissa vilka som ska åka till Hawaii och besöka dem till våren ..! 
 
Kategorier
Fredrika

Kanadensiska familjen besöker Sverige – Lögda och Åttonträsk

 

 
Det är en dag fylld med intryck och känslor när vi tar med vår kanadensiska familj till rötterna i Västerbotten. Vi lämnar Baksjöliden där mina termänningar Katarina, Magdalena och deras mor Ingrid bjudit in till minnernas bagarstuga på
våfflor och reser nu vidare med vårt gäng.
 
 

 
Vi har ett till besök att göra innan vi åker till byn Åttonträsk där Lindas mormor Josefina kommer ifrån. Josefina som emigrerade till Amerika och som är anledningen till att vi har utökat vår familj så mycket efter mammas släktforskning.
 
 
 
Tremänningar.
 

Pappa Gary och pappa Harry.
 
Vi hälsar på hos morbror Sune (som tagit över gården där min mor Viola växte upp) och Hjördis i Lögda som bjuder in på svalkande godsaker. På gården i Lögda har jag spenderat alla mina barndoms somrar med mycket lek och tokiga upptåg.
Liksom hos farfars i Fredrika jobbade även vi barn med somrarnas höslåtter och det var med morfars häst Hjälte som jag grundade mitt stora häst- och ridintresse i 10-årsåldern.
 
Släktdragen finns där! 
 
 
 
 

Kusin Annika och hennes sambo är också med oss och äntligen får även hon träffa vår kanadensiska familj. Vi går en rundvandring på gården och Sune visar tavlan med ursprungshuset i Lögda. Så mycket historia det finns här! Huset plockades
ned 1968 och kyrkan i Hemavan bygdes upp av virket.
 
 
 
 
 

Sune, Annika  och hennes sambo följer sedan med oss till Åttonträsk som är en liten by i Lycksele kommun. Här bodde alltså Lindas mormor Josefina innan hon emigrerade till Amerika. Pappa Harry har tidigare pratat med en bybo som har
koll på var Josefina bodde och med lite hjälp av en annan bybo hittar vi gården. Vi vet att ursprungshuset inte finns kvar men att ett liknande hus har byggts på grunden. 
 
 
 
 

Läget är otroligt vackert och huset ligger på en höjd mot sjön. Tyvärr är ingen hemma men vi promenerar över gården och tänker på hur vackert det är. Tänker att det inte kan ha varit alldeles enkelt att lämna detta för att emigrera till
Amerika och tänker även att nu är cirkeln sluten. Josefinas kanadensiska familj går på samma mark som Josefina en gång gjorde. Det är stort. För Linda är det emormt!
 
 
 
 

 
 
 
 

Vår resa fortsätter och vi åker vidare till Linköping som är vår sista bas under vår ambulerande sommarcirkus genom Sverige. Vilken resa vi gör!