Angsjön,  Fredrika,  Vykort

Ormaggan och Gammelgården efter Gulsotsvägen

Ja, vad är det egentligen dagens blogginlägg handlar om och framförallt var är vi i världen? Det ska vi reda ut och på vägen bjuder jag på en mängd vykort från sista semesterhelgen sommaren 2020.

Någon som vet vem som farit fram här?

Vardagen är här igen och med den min seghet att hålla i ett mer regelbundet bloggande. Det blir lätt så då jag sitter framför datorn hela arbetsdagen. Men nu kör vi. Häng med!

Vi ska åka ut och kolla till vår skog i Västerbottens inland och bestämmer oss för att åka grusvägen Gulsotsvägen över Ekopark Käringberget. Här har min pappa sett många björnar och varje gång jag åker här håller jag extra span dem, men än så länge utan framgång.

Planen är att snabbt ta oss till skogen, men vad ska vi göra när naturupplevelserna kallar på oss ..? Tja, vi stannar förstås och njuter av dem och i vanlig ordning förevigar jag med min ständige följeslagare i form av min Sonykamera.

Första stoppet blir vid Lögdeälven där Vildmarksleden går. Jag har skrivit om den tidigare när vi besökte Drakryggen efter samma led tidigare i sommar. Sa jag att min mamma är från byn Lögda?

Här vid Ormaggan tar vi en gungande tur över den gamla hängbron i trä och även om jag gått över betydligt högre och längre hängbroar i Kanada och dessutom gått världens farligaste led, den gamla leden Caminito del Rey i Spanska ElChorro (kolla in länken hur det såg ut då jag gick den), så är nog den här en av dem som fått det att pirra mest i min mage. Den är ju så luftig, inga direkta räcken att hålla i med den forsande älven alldeles nedanför fötterna. Men visst, den spanska leden pirrade också en hel del …

Vi åker vidare och snart hojtar jag till igen! Gammelgården! Stopp! Vi som har en gärdsgård på önskelistan till stugan i Angsjön åker in på den gamla gården som Sveaskog numera har hand om. Här har jag varit flera gånger som barn men nu är det länge sedan sist.

Gammelgården ligger så fint vid en ås längs älven. Från länge sedan var här ett nybyggarhemman som byggdes av dragonen Lars Persson Fridahl och hans hustru Maria Johansdotter under senare delen av 1700-talet. Ibland önskar jag att jag kunde resa i en tidsmaskin för att se hur det var förr och den här dagen vid den här platsen är ett sådant tillfälle.

Vi fortsätter efter Gulsotsvägen, som för övrigt fick sitt namn efter att många av de män som arbetade och bodde i en förläggning i kronotorpet Karlsro blev sjuka i gulsot, och förstås hittar jag fina ställen att fotografera. Det är reflekterande vatten, rester av myrslåtter och en eka som är placerad vid grusvägen som fångar mitt intresse efter vägen.

Väl framme i vår skog tar vi oss en promenad efter skogsvägen som tyvärr ser ledsen ut efter att skogsmaskinen gjort djupa märken under transporten till delen som vi beställt markberedning på. Vi fixar även till den del av vägen som vi sedan vårt tidigare besök i somras visste behövde grejas lite med. Nästa gång tar vi med en spade m.m. för att göra ett ordentligare jobb men visst är det en häftig känsla att göra små och stora åtgärder i egna skogen!

Mina föräldrar är från Fredrika och vi spanar in en relik från min arbetsgivare och hälsar på lite släktingar på kyrkogården innan vi åker tillbaka till Angsjön för fortsatta trevligheter. Även i Angsjön har vi gjort åtgärder under sommaren med bland annat dikning, bortforsling av gammal granhäck och markfix. Det blir så fint och söta syster Marie hänger gärna på fyrhjulingen … I mitt nästa inlägg kör jag sista sommarvykorten från semestern 2020, även om jag hunnit jobba ett tag nu.

People in the Street är en prisbelönt reseblogg som drivs av Eva Sollén från Gammelstad utanför Luleå. Jag bloggar om våra resor, där favoriterna är Kanada och New York. Jag och min man Stefan tillbringar de flesta helger i någon av våra stugor så det blir en hel del blogginlägg från dessa också.

2 kommentarer

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *