Waterton nationalpark, Kanada, del 3 (och fyra björnar)

Waterton nationalpark, Kanada, del 3 (och fyra björnar)

 
Vi har nu kommit till den tredje och näst sista delen från Waterton Lakes National Park i Alberta, Kanada. I den här delen får ni se lite fler bilder från det mäktiga Prince of Wales Hotel och äntligen är det dags för lite närmare kontakt med björnar!
 
 
 
 
Prince of Wales Hotel ligger ståtligt uppe på en kulle med vacker utsikt över Waterton Village och Upper Waterton Lake och har stått här sedan 1927. År 1992 utsågs hotellet till National Historic Site of Canada. 
 
 
 
 
 
När vi besöker Waterton håller de på att förbereda hotellet för säsongsöppning och vi kan bara föreställa oss känslan att sitta där inne med en kopp te medan harpmusik spelas i bakgrunden och man ser ut över de mäktiga bergen som står där på gränsen mellan Kanada och USA.
 
 
 
Hotellet är uppkallad efter prinsen av Wales (senare kung Edward VIII), i ett  försök att locka honom att stanna kvar på sin 1927 kanadensiska turné, men prinsen valde att stanna i en närliggande ranch istället.
 
 
 
Vi fortsätter in på den milslånga Red Rock Parkway som går genom Watertons golfbana (där svartbjörnarna brukar vila på en kulle och golfspelarna får välja en omväg) och tar oss så småningom till de häftiga röda klipporna: Red Rock.
 
 
 
 
 
Men först ett löfte! Tiffany säger att det är nu vi ska få se björnar! Ha! Vi har ju vid det här laget konstaterat att det bara är snack det där med att det ska finnas en massa björnar i Kanada ..! Eller?
 
 
 
Vi smyger fram med bilen, passerar golfbanan (inga björnar) och stannar bilen och kliver ut vid en utkiksplats över floden och bergen. Och där! Där får jag och Stefan se våra livs första vilda björn och jag blir så himla glad! Det är en brunbjörn som strosar nere vid floden, precis sådär som jag alltid föreställt mig att björnar gör vid en flod nedanför bergen i Kanada.  
 
 
Björnen har ingen brådska och vi står säkert till uppe på vår utkiksplats medan vi ser den försvinna i buskaget. Naturligtvis pratar vi högt med varandra på väg tillbaka till bilen för att hålla undan eventuellt närgågna björnar. 
 
 
Vi hinner bara åka några hundra meter innan vi ser några bilar som stannat och folk som spanar över floden. Vi stannar också och står där en lång stund och tittar på mamma svartbjörn med sin unge som äter från riset nere i skogsbrynet på andra sidan floden.
 
 
 
Vi är minst 150 meter från björnarna och de verkar i alla fall inte märka av oss där vi står på en höjd där på andra sidan floden. För vi vill ju för allt i världen inte störa dem och är inte det minsta intresserade av närkontakt på något sätt! 
 
 
 
Dagens fjärde och sista björnmöte blir det närmaste vi kommer en björn när en brunbjörn korsar vägen framför vår bil. Den mötande bilen är ännu närmare, men jag kan säga att jag hade inte stuckit ut huvudet genom rutan på det sätt som kvinnan i den andra bilden gjorde! Björnar är ju extremt snabba! 
 
 
 
Vilken fantastiskt lyckad björndag! I den sista delen kommer vi fram till de röda klipporna vid Red Rock och får se ytterligare ett vilt djur, något det verkligen kryllar av i de kanadensiska nationalparkerna. 
 
 
 
 
Om du har missat mina två första inlägg från Waterton hittar du dem här:

14 kommentarer

    1. Ja, Kanada är lika vackert som Norge (speciellt Lofoten) :)Det var verkligen riktigt speciellt att möta hela fyra björnar på samma dag. Vår kanadensiska släkting som var med sa att det hade hon aldrig varit med om förr. En lyckad dag!

  1. Waow, vilken natur!!! Vildheten och här kan man snacka om "close encounter" med stora vilda djur! Björn har man ju lite respekt för … Vi har också haft närkontakt med stora vilda djur här i den polska nationalparken. Inlägg om det kommer på söndag! 🙂

  2. Vilka fantastiska bilder, vilka vyer och så storslaget! Jag vill verkligen dit jag också! Vad bra att man kunde se så mycket från bilen, jag vet inte om jag skulle våga gå runt i naturen där… Min man spelar golf, undrar om han skulle våga spela på den där golfbanan..? Så kul att få se björn också! På håll 😉 Svartbjörnar är inte särskilt vänligt inställda vad jag har läst.

Lämna ett svar till Annette Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *