Det som en gång var Red Light District i Lissabon, stället där sjömän, kriminella och prostituerade hängde om nätterna, lockar idag en helt annan publik. Idag är bordellerna stängda och man hittar mysiga kaféer och annan typ av nattliv och numera kallas området The Pink Street där huvudgatan är målad i rosa.
Ja, och då var det det där med bordellerna då, som jag råkar hamna på nu och då. Det är inte länge sedan jag besökte vad som kallas New Yorks sexigaste bar, Madame X , och nu är det visst dags för något liknande med baren Pensão Amor …
Nåväl, jag har öppet sinne och humorn brukar hänga med så varför inte? Jag gillar ju rött (vi har ett ferarrirött kök med orginalluckor från 1964 därhemma) och jag tänker att det är röd plysch à la Moulin Rouge och som vi läst på även lite som att besöka ett museum från svunnen tid. Låter ju ändå kul!
Som ofta är vi tidigt ute när vi besöker populära ställen och vi är bland de allra första som kilar in genom den anonyma dörren in till Pensão Amor. Att vara tidig innehär i princip fritt fram med kameran och det gillar jag, speciellt på ett sådant här ställe där man verkligen leker med detaljerna! Även taket är väl värd att beskåda!
Medan våra eftermiddagsdrinkar fixas kollar vi runt i alla rummen och det känns nog kanske som att kliva in i en tidigare bordell på många sätt (ja, jag har ju aldrig besökt en riktig aktiv bordell), bara det där med korridoren med anonyma dörrar och (nutida träningsredskapet) dansstången med just röda plyschsoffor runt om.
I ett rum säljer de speciellt utvald litteratur för temat och jag känner mig rätt nöjd att bara kika in en stund på vad som sägs vara en före detta bordell i Lissabon.
Nu vill jag än mer komma till Lisboa!
Denna stadsdel skulle jag gilla med dessa annorlunda caféer m m.
Fantastiskt hur gamla kvarter kan ändra inriktning och bli något helt annat utan att de förstörs.
Önskar dej en skön söndag!