Idag gästas bloggen av min son William Ekström som tillsammans med ett par vänner besökte norska Svalbard nyligen. När William erbjöd sig att skriva ett blogginlägg om ett av de mest surrealistiska resmålen han varit på var jag inte sen att tacka ja! Svalbard står högt upp på min önskelista av ställen att besöka och efter Williams reseberättelse och fantastiska bilder blir jag ännu mer sugen att åka dit. Ja, ni ser själva här nedan vad jag menar. Häng med!
Smått vilsen promenerade jag omkring ett bostadsområde i Linköping medan jag pratar i telefon med min goda vän William. Vi pratar om döden, livet, Kiruna, inget och allt. Plötsligt slänger han ut sig ”Jag har hittat billiga biljetter till Svalbard från Tromsö, ska vi flyga dit i vinter?”. Jag har aldrig sagt ja på någon fråga så snabbt förut. Vi snabbspolar fyra månader framåt så sitter vi i bilen från Kiruna mot Tromsö, en plats som i sig är värd att besöka mer med sin grandiosa natur, sina glädjefyllda människor och vackra stad.
Väl på plats omkring 78° norr, i det största samhället av tre på Svalbard, Longyearbyen, checkar vi in på vårt hostell, Guesthouse 102, cirka 2 km från byn vid vägens ände. Williams vän Anders som flugit in ett par dagar innan oss möter upp oss och vi tar oss till ”Svalbar” nere i byn för att halvt planera dagarna vi har framför oss.
Ungefär 12 timmar senare finner vi oss hos Better Moments AS i deras fina och mysiga tillhåll utanför byn. Better Moments AS är en nystartad guidefirma som erbjuder olika äventyr och turer över hela Svalbard. En härlig ung guide går med på att ta med oss tre smått naiva snubbar på en 14 mils skotertur rätt ut till vad som lika gärna hade kunnat vara Narnia. I verkligheten heter vår destination Tempelfjord, där isbjörnarna lever och syns mest på våren. Vi brummar iväg på skotrarna omringandes av en surrealistisk och fortfarande mörk natur, solen går upp i mitten av februari. Under färden kan jag inte låta bli att kolla bakom axeln då och då för och se om det fanns ett gigantiskt monster som lurar någonstans i mörkret. Det blir en par stopp på vägen där guiden visar häftiga och sevärda platser.
Vi kör tillbaka i mörkret i dalarna under norrskenet och att säga att det var en otrolig upplevelse är knappast att ta i! Norrskenet håller i sig under kvällen och det pangades på rätt bra i himlen, tydligen är starkt norrsken inte alltför vanligt i Svalbard därför att det ligger FÖR långt norrut, tänka sig. Här stod vi och kollade på showen och lyssnade på Kent och Sigur Rós – magisk och minnesvärd stund!
Nästa dag spenderar vi med att utforska storstan lite mer. Det finns en del affärer, några hotell, en del restauranger, ett par guideföretag, ett universitet, ett sjukhus, en kyrka och typ tre dagis eller förskolor vilken kändes märkligt. Tänk dig att växa upp i den miljön!
Mot kvällen hamnar vi hos en skoteruthyrning och lyckas hyra två skotrar för kommande dag. Det är lag på att ha med sig vapen om man ska röra sig utanför bebyggelsen och Anders har skaffat vapenlicens som tillåter att han får bära vapen. Vapenuthyrarna har köpt in gamla tyska vapen som användes under andra världskriget och vetskapen att vi går omkring med en bössa som troligtvis en nazist förmodligen hade pangat med ökade bara på den surrealistiska känslan av att vara på Svalbard.
Senare samma kväll brummade vi upp på fjället bakom hostllet. Det visade sig att det var något galet med vapnet vi hyrt, så vi kör bara iväg en mindre sväng där många andra rör sig med skotrar.
Nästa dag består mest av att brassa omkring med skotrarna. Vi kör till andra sidan dalen och äter lunch och hoppas att ingen isbjörn också är hungrig i vår närhet …
Resterande dagar gör vi inget spektakulärt utan hänger mest omkring i byn. Jag rekommenderar verkligen Svalbard starkt och även om det kostar en slant att åka ut på turer så gör det. Oavsett om det är skoterturer, hundspann, båtturer, skidturer och allt vad som erbjuds där uppe så går det att rättfärdiga några tusen NOK för de overkliga upplevelserna man får vara med om!
Tipsigt: Följ William på Instagram för fler spektakulära bilder.
Åh, så häftigt resmål! Kanske en vacker dag 😊
Intressant och kul med en gästbloggare.
Jag har varit på Svalbard och kände igen Longyearbyen och de små renarna (inte exakt desamma som jag såg men, kanske deras barnbarn,hi,hi).
Stort tack för detta inlägg som gav mig en nostalgitripp!
Haha, ja det var säkert små renbarnbarn 😄 Kul att vi kunde bjuda på en nostalgitripp och roligt att du besökt Svalbard. Jag vill också åka dit en dag!
Vad kul med sonen som gästbloggare. Makalöst vackra bilder! Och vilket resmål! Vår planet är verkligen fascinerande.
Kramar