Mercedes Benzen från 1975 avslöjar vilket årtionde vi snackar om här …
Att många gärna åker skoter här uppe i Norrbotten är ingen nyhet. Många fostras från barnsben att ta sig fram med dessa fordon och för en del blir det helt enkelt en livsstil som följer med från generation till generation.
Jag minns från min egen barndom när jag och kusin Annika i VÄLDIGT ung ålder körde morbror Sunes lilla blåröda Rajd i mycket sakta mak vid mina föräldrars stuga i
Angsjön, Västerbotten. Våra familjer var ofta ut på skoterutflykt tillsammans och såklart hade vi med matsäck bestående av varm choklad och limpmackor med falukorv.
Notera min mössa, modet verkar komma igen (se bild längre ned).
Pappa hade en knallgul Trapper 600 som han körde timmer med i skogen men den dög även för familjeutflykterna där jag och syster Marie gärna tog egna små turer. Vad jag minns mest från den skotern var att motorn skar och den var allmänt tung och jobbig. Inte en särskilt kul maskin med andra ord, även om den fick följa med oss på vintrarnas fjällsemestrar.
Där någonstans tappade jag det minimala barndomsintresse jag möjligen hade av skoter och mitt livs stora intresse tog över: hästarna! (Efter hästarna kom klättringen och resorna, men det är en helt annan historia).
Nu, många år senare med ett eget stugköp sedan det senast begav sig, har det lilla skoterintresse jag en gång möjligen hade från förr på sätt och vis kommit tillbaka! Inte för att jag är särskilt brydd i den senaste pulvermaskinen eller topphastigheten på skotern, nej då, jag är nöjd om vi tar oss ut i skärgården eller upp på berget nära
Pålänge för en dagsutflykt.
Att vi också tar med generationen under oss är rätt kul. Allt går igen …
Visst är det lite kul att själv köra skoter. Vi har numera två skotrar (Active Alaska 1989 och Arctic Cat Panter 2007) men det är inte så viktigt att jag själv behöver sitta bakom styret, det kan Stefan fixa. Huvudsaken vi tar oss ut och kan pimpla och dricka varm choklad. Då är jag nöjd!
Våra nära vänner Sally och Lena i Pålänge kör dock uteslutande sina egna skotrar – de är inte det minsta intresserad att ”bara” sitta på passagerarsätet! Notera min mössa! Som sagt, allt kommer igen!
Mina fina bloggvänner Katta och Anna, också boende i Norrbotten, är nog mer skotertjejer än vad jag är. Anna (Boden by Night) har en fantastiskt cool skoter, en Ski-Doo Summit 600, som hon haft mycket skoj med i vinter. Den är helt ny för säsongen.
Katta (Kattas Betraktelser), med sin Lynx St 600, har varit skoterburen sedan barnsben (kanske inte så många skoterturer under de 10 år hon var utlandsboende dock) och är lite mer lik mig: skotern används för att ta sig från A till B. Samt att sitta på när man pimplar!
Förra månaden hade vi nöjet att ha Katta och hennes man på besök i stugan och såklart satte vi oss på skotrarna för att just ta oss från A till B! Zick zack mellan renarna, och till och med en älg, åkte vi upp till Degerberget för att visa att fjälliknande områden även finns vid kusten.
Jag, Katta och Anna hade en plan att sammanstråla med skotrarna för en gemensam skotertur i vinter, men helt plötsligt avtog vintern även här och den fina skotersäsongen kan anses vara avslutad. Som tur är kommer det snart en ny vinter med nya skoterturer – då ska ni få mer skoterinspiration från bloggväninnorna i norr!
Nu, in med er och läs om Katta och Annas skoteräventyr på deras bloggar! Trevlig läsning!
Vilket härligt inlägg med tillbakablickarna i tiden! Haha, visst är det så att allt går igen. Jag har ju som bekant inte kört skoter men kanske kan sitta bakpå nån gång i alla fall. 🙂 Det ser härligt ut!
Jodu Anna! Snart kommer vi i våra 80-tals axelvaddar och färgglada benvärmare. Just nu kan vi klä oss i värsta dagsmodet och se ut som att vi är direkt plockade från 70-talet, så vi är nog där snarare än vi tror ;)Komsi komsi och åk skoter med mig, Du är så välkommen <3
Exotiskt! Jag kommer ju från Skåne… Jag har aldrig provat skoter… jag har precis berättat i en kommentar på Kattas blogg om den gång jag skulle få prova att åka skoter, men det inte blev så…
Exotiskt för en svensk och vardag för en annan! Det bevisar hur långt vårt land är :)Jag läste precis din kommentar hos Katta och jag hoppas att du får möjligheten att åka/köra skoter en annan gång. Vi kanske får dra ihop en bloggträff här uppe i Norrbotten nästa vinter så får ni köra skoter och kanske även uppleva ett färgsprakande norrsken ..?