Jag har en tendens att ta alldeles för många bilder när jag reser, och gärna på ett och samma motiv. Det händer mig hela tiden! Precis så blir det även under min vecka i spanska Nerja där vår väg ned till Playa de Burriana bjuder på en helt otroligt storslagen utsikt.
Både iPhonen och Sonyn kommer fram när jag kommer runt kröken och världen mot Medelhavet bara öppnar sig på ett helt fantastiskt sätt. Varje gång! Både när jag går ner och när jag går upp från stranden. Att det är brant märker jag knappt, jag stannar ju och fotograferar flera gånger (ja, förutom den gången jag och syster Marie bestämmer oss för att springa hela backen upp).
Vad ska jag göra med alla bilder?
Ja, det får väl bli som det ofta blir här på bloggen: En hel serie om samma plats men med lite olika vinklingar. Del 1 får därför handla om vår väg ner till Playa de Burriana – Nerjas största strand. Gillar du det är det bara att hålla utsikt för fler delar från den stora fina stranden där slöheten slår till! Det kommer mera …
Läckert!
Tack Anita 🙂
Så vackra bilder 😍
Tusen tack Selma 🙂
Det med å ta mange bilder av samme plass er et kjent problem for min del, det gjør jeg også 😀 Men det er jo lett å forstå hvorfor det blir sånn, når plassen er så fin som det der!
Haha, kul att det finns fler likasinnade 😉 Det är svårt att låta bli när man är på sådana fina ställen …
Jag känner igen mig i dig. Jag hinner inte gå en meter förrän jag ser motiv och tar från olika vinklar. Min man blir helt galen på mig. Jag tror att man måste se det själv för att begripa vad som är tjusheten att fotografera=)
Så underbara bilder på väg ner till stranden i Nerja🤗
Kram och trevlig helg
Jättefina bilder! Och visst är det lätt att det blir många foton. Jag känner verkligen igen mig här och har gått just här många gånger. Har vänner som bor med denna utsikt i Gamla Nerja, alldeles vid paradoren. Så när vi stiger ut är det detta vi nästan genast ser.
Svårt att se sig mätt. Förstår att ni hade en toppenvecka här.
Ha det fortsatt bra.
Kram!
Wow så vacker, vilken vy! Och jag känner också igen mig i det där med att ta för många bilder. 🙂