Swedish Neptune – Möt jorden runt-seglaren Allexius Sundberg Nikumaa

Idag får ni möta jorden runt-seglaren Allexius Sundberg Nikumaa, 23 år, som tillsammans med sin barndomsvän Marcus Häggström seglar jorden runt med båten Amiga. Projektnamnet för jorden runt-seglingen är Swedish Neptune. Under sommaren har de tagit en paus i seglingen och är hemma i Luleå för att jobba ihop mer pengar och det är här jag träffar Allexius.

 

När idén föddes 2012 hade ingen av dem erfarenhet av att segla, men det hindrade dem inte att genomföra sin dröm! Den första juni 2015 lämnade de Luleå mot sitt livs äventyr!

 

 

Kan du berätta lite om dig själv och hur du träffade Marcus?

 

Jag är född i Östersund och flyttade till Luleå när jag var fem år. Jag och Marcus träffade varandra när vi började spela basket i årskurs fem. Vi gick i parallellklass både på högstadiet samt på gymnasiet (där jag gick världens bästa linje ”ledarskapslinjen”).

 

Efter gymnasiet jobbade jag på en hamburgerrestaurang med, tro det eller ej, Marcus som kollega! Att vi båda jobbade där och hade samma lediga dagar var nog väldigt avgörande för att vi skulle kunna genomföra detta. Varje ledig dag senaste året jobbade vi med projektet Swedish Neptune.

 

”Jag är en pojk som gillar när det händer saker, händer det ingenting så ser jag till att något händer!”, säger Allexius.

 

 

Vad har ni för segelbåt?

 

Vår båt är av modellen Marieholm 32. Modellen var en vanlig familjesegelbåt under 1970-talet. Den är 9.5 meter lång och har en väldigt lång och stabil köl. Det finns två modeller av vår båt. Den första var en båt där överbyggnaden sluttade neråt som en skidbacke. Marieholm 32 sålde inte så bra då den var väldigt ful. Därefter byggde man en annan modell som hade en vanlig överbyggnad och som fick namnet Marieholm 32E.

Vi har modellen med skidbacken …

 

 

 

Hur kom ni på att ni skulle segla jorden runt?

 

Vi har båda gjort lite vanliga resor, som att tågluffa och allmänt rest i andra länder. Enda problemet med de resorna är att man alltid måste hem utan att man egentligen vill det. Vi funderade hur man kan vara ute och resa så länge som möjligt för så lite pengar som möjligt. Till slut växte tanken fram på en segelbåt där man hela tiden förflyttar sig samtidigt som man har ett hem med sig.

 

 

Hur länge hade ni seglat innan ni lämnade Luleå?

 

Innan vi lämnade Luleå i juni 2015 hade vi verkligen inte mycket seglingserfarenheter. Ingen av oss är seglare i grunden. Den enda seglingen vi hade gjort var sommaren som vi seglade upp båten från Norrköping där vi köpte den samt tre veckor sommaren innan vi åkte från Luleå.

 

 

 

 

Hur förberedde ni er resa?

 

 

Som sagt fanns ingen erfarenhet vilket gjorde att vi var tvungna att göra väldigt omfattande förberedelser. Vi behövde förbereda oss själva genom att skaffa erfarenhet snabbt samt att förbereda en båt som absolut inte var gjord, eller redo, att långsegla. Till det sistnämna bör sägas att varken jag eller Marcus vet någonting om att renovera båtar. Rättelse: Vi visste inte hur man renoverade någonting!

 

Vi började med att söka kontakt med människor som hade varit ute själva eller som bara hade kunskap om havet. På den vägen kom vi i kontakt med en man som heter Pär Domeij. Pär hade med sin familj seglat till Alaska från Luleå med en båt som han byggt helt själv.

 

Efter en fika med Pär insåg vi att han är rätt person för oss och han har lärt oss allt vi kan. Väldigt tidigt hade vi en genomgång av båten med Pär om vad som behövde åtgärdas för att den skulle klara av resan. Efter ett tag satt vi med oändligt många pappersark med punkter på det som behövde fixas. Bara tanken på den där listan gör mig matt idag. Vid varje punkt på listan överslog vi först med Pär hur vi skulle göra och på så sätt betade vi faktiskt av allt som fanns på listan.

 

För att skaffa teoretisk kunskap (som man verkligen behöver) gick vi flera kurser:

– Förarbevis

– Segelintyg steg 1

– SRC – Short Range Certificate, radiointyg

– Kustskepparexamen

 

 

För att få praktisk kunskap fick vi hjälp av Pärs son Johan Domeij. Johan är en person som älskar att segla och han är även väldigt duktig på att lära ut sina kunskaper.

 

Som jag nämnde tidigare, seglade vi tre veckor sommaren innan vi åkte. Två av dessa veckor var Johan med och lärde oss att segla. Det var verkligen basic stuff som vi lärde oss och han har senare erkänt att han då funderade på om vi någonsin skulle lyckas ta oss iväg. De första månaderna av vår resa var Johan med oss så vi skulle få en bra ingång i seglingen. Guld värt!

 

 

 

Berätta om den rutt ni valt och varför ni valde just den.

 

 

Det finns tre rutter som man brukar ta för att ta sig genom Europa.

 

1. Åka längs svenska kusten och sedan ta kanalerna genom Europa.

 

2. Segla kusten och därefter åka kanal genom Danmark och ta Engelska kanalen till Englands sydvästra spets och sedan korsa Biscaya.

 

3. Sedan kan man åka som vi gjorde, vilket är en omväg. Vi körde svenska kusten ner till Norrköpingområdet där vi tog Göta Kanal genom Sverige. Väl igenom stannade vi i Göteborg i två veckor för att fixa saker på båten som vi märkt behövde göras. Istället för att ta Engelska kanalen åkte vi över till Skagen, Danmark, och sedan vidare till sydvästra Norge.

 

Från Norge seglade vi över Nordsjön till Skottland. I Skottland åkte vi Caledonian Canal för att ta oss igenom landet. Väl på andra sidan blev det Nordirland och därefter södra Irland. Från södra Irland korsade vi Biscay för att landsätta i Spanien. Anledningen till att vi valde den rutten var att vi inte ville ha vår första upplevelse av tidvatten i Engelska kanalen då det kan vara väldigt farligt. Vi kände också att vi ville få så mycket erfarenhet som möjligt innan Biscaya bukten.

 

Sedan finns det bara en rutt att åka. Man måste ta sig ner till Grand Canaria, åka mot Kap Verde och sedan svänga höger och korsa Atlanten. Anledningen till detta är mycket simpel: Det är ungefär i höjd med Kap Verde som passadvinden börjar. Samma passadvind som Christoffer Columbus hittade då han skulle segla till Amerika för många år sedan. Det var i hans fotspår vi seglade.

 

Just nu har vi lämnat segelbåten i Curacao och återvänt till Luleå för att jobba ihop mer pengar under sommaren innan resan så småningom fortsätter över Stilla havet. Vi lämnar Luleå den 19 september.

 

 

 

Hur länge planerar ni att vara ute på er resa?

 

Vi vet inte riktigt hur länge till vi kommer vara ute! Troligen ungefär mellan 1-2 år. Men är det någonting vi lärt oss av denna resa så är det att allting kan hända! Man ska nog inte vara för strikt med planer för då finns det risk att det känns mer som att man måste göra det istället för att man vill göra det.

 

 

När ni seglade över Atlanten. Hur var det? Blev inte dagarna långtråkiga när ni bara såg hav och åter hav?

 

Innan Atlantöverfarten var nog både jag och Marcus nervösa över hur just den psykiska delen skulle bli med att vara ute så länge på en så pass liten levnadsyta. De första dagarna var lite extra nervösa innan vi kom in i rutinerna med mat, sömn och passbyten.

 

När de första dagarna var över kan jag säga att det var den bästa månaden jag haft i mitt liv! Känslan av att vara helt bortkopplad från världen var fantastiskt. Inga sociala medier, inget Internet, ingen som kan nå en. Bara en satellittelefon som vi fick väderuppdateringar på.

 

Vi hade även införskaffat en vakuummaskin som packar mat. Innan vi åkte lagade vi vanlig mat för 20 dagar framöver och vakuumförpackade det. Detta fungerade superbra och gjorde att vi kunde äta nästintill färsk mat varje dag.

 

På överfarten följde även Johan Domeij med vilket gjorde att vi kunde få mycket mer vila mellan passen och på så sätt alltid vara utvilade. Våra pass var 4 timmar långa, med två pass var per dygn. Vi valde detta då alla skulle få lika mycket mörker och solljus under sina pass. Eftersom vi seglade över tre tidszoner försköt vi även passen en timme varje vecka för att ha samma dygnsrytm, i förhållande till solen, som vi hade i början av överfarten.

 

Mina pass kunde se ut så här:

Morgonpass: Vakna och stämma av med Marcus om någonting speciellt hade hänt eller om jag bör vara extra uppmärksam på något. Koka en kopp kaffe och sitta och kolla på vattnet i en timme. Sedan ta upp en bok eller korsordsbok, lyssna på en podcast/ljudbok, skriva dagbok, träna, duscha och i allmänhet bara kolla runt eller ta det lugnt.

 

Kvällspass: Dessa pass var man tvungen att ha extra koll på väder och vattnet då det är supermörkt och väldigt bökigt om man skulle var tvungen att byta segel eller väja för någonting. Annars var det ljudbok som gällde i kombination med att kolla på otroligt vackra stjärnhimlar med inslag av meteoriter.

Har något oväntat hänt under resan?

 

Det mest oväntade är väl egentligen att vi har tagit beslut på resan som vi aldrig hade en tanke på innan. Grundplanen var att korsa Atlanten för att vara i Karibien i 2-3 månader och sedan bege oss till Panama. På Atlanten hade vi ett snack och bestämde oss för att stanna hela säsongen i Karibien.

 

Detta beslut baserades på att vi hade haft det stressigt genom Europa då vi hela tiden låg och väntade på väderfönster för att ta oss vidare. Tanken var nu att vi bara kunde segla runt och känna lite på segellivet.

 

Andra beslutet som var väldigt överraskande var beslutet att åka hem, vilket vi sagt att vi absolut inte skulle göra. Det var flera anledningar som gjorde att vi beslutade det:

 

1. Det är orkansäsong halva året i Karibien vilket begränsar en till att bara segla i södra Karibien.

2. Det är väldigt dyrt där och det skulle kosta oss mycket pengar att bara ligga och vänta till orkansäsongen är över. Vi skulle tjäna mer pengar på att åka hem.

3. Lite av en hemlängtan. Det kändes så otroligt länge att vara borta 2-3 år utan att träffa de nära och kära här hemma.

 

 

Vad är det häftigaste som har hänt under resan?

 

 

Vi har sätt många häftiga naturupplevelser med valar, delfiner m.m. men personligen är upplevelsen att vara isolerad från omvärlden i en månad under atlantkorsningen det häftigaste. Jag trodde inte det gick att få en sådan inre frid som det gav.

 

 

Har du någonsin varit rädd?

 

Två gånger har det funnits en tydlig rädsla. Den ena gången var seglingsrelaterad och den andra omgivningsmässig.

 

När vi skulle korsa Nordsjön, vilket var vår första överfart, stötte vi på problem. Vädret på Nordsjön är väldigt föränderligt och vi hade inte någon riktigt bra väderlucka framför oss när vi bestämde att lämna hamn. De första dagarna gick ganska bra. Vädret var allt från stiltje till lätt motvind. Sedan när vi hade två dygn kvar till vårt tänka mål kom det ett oväder över oss. Vi var inte riktigt beredda på att det skulle komma som det gjorde.

 

När ovädret kom blev jag och Marcus otroligt sjösjuka, vi märkte dessutom att det läkte in vatten både här och där. Vinden blåste rakt framifrån och vågorna blev väldigt branta. Till slut bestämde vi oss för att ta in i en hamn som låg närmare än det tänkta målet. Det som skapade en trygghet i det tillfället var att Skottlands kustbevakning hade en övning ute till havs. Vi stötte på deras båtar titt som tätt och hade någonting hänt hade det inte varit långt till hjälp.

 

Andra gången låg vi ankrade i en vik på ön Saint Lucia i Karibien. Viken vi låg i var inte utmärkt på sjökortet som ankarvik och den låg vid en stad som absolut inte var en turiststad, vi var de enda turisterna där.

 

Min far hade varit på besök i tre veckor och vi följde honom till flygplatsen för att säga hejdå. När vi kom tillbaka till båten såg vi att luckan ner i båten var helt sönderkrossad och vi förstod direkt att någon hade brutit sig in! När vi kollade in i båten såg det ut som att en storm hade vält båten upp och ner, då allt verkligen låg upp och ner. Lådor var utdragna med innehållet kastat på golvet, madrasserna var välta och utrymmena under dem var öppna och det mesta som låg i fack var utkastade.

 

Det konstiga med inbrottet var att de inte hade tagit någonting! Det låg datorer och teknikutrustning framme men allting var kvar. Vi ankrade om en bit bort och jag sov med kniv den kvällen.

 

Hur är det att vara så nära inpå varandra hela tiden? Jag menar, ni spenderar ju så mycket tid tillsammans i en liten segelbåt …

 

 

Den frågan som alltid kommer upp är ”har ni bråkat någonting?” Svaret är: Nej det har vi inte! Jag och Marcus har känt varandra väldigt länge så vi vet hur den ändra är som person.

 

Sedan har vi alltid sagt att vi ska ha högt i tak. Om någon är missnöjd över någonting eller bara vill påpeka något så ska det vara okej att prata om det. Vi har självklart tyckt olika saker, men då har vi pratat om det och kommit fram till en lösning.

 

Vi kör även att man ska få göra vad man vill. Om vi går i land och man vill göra olika saker så gör man det. Sedan är det väldigt viktigt att kunna kompromissa, man får inte vara så dum och envis att man alltid ska få som man själv vill.

 

Du kan ju verkligen klassas som en äventyrare! Har du alltid varit det och vad tror du har gjort att du vågar ge dig ut på ett sådant här äventyr?

 

 

Jag skulle nog säga att jag alltid varit det. Mina föräldrar var klättrare när jag var liten, så många av mina somrar spenderades med att åka bil genom Europa för att hitta de bästa klätterställena. Detta gjorde också att man genom sporten tog sig till ställen man aldrig annars skulle åka till.

 

Sedan har ådran att upptäcka och åka runt suttit i. Jag tror att kombinationen med att jag alltid rest och kärleken till att adrenalinsporter funnits låg det inte långt bort att ta det till segla jorden-runt nivån. Om man är en smart seglare (inte åka ut i dåligt väder) så måste jag bara säga att segla inte är så ”extremt” som många tror.

 

Slutligen, vad är dina bästa tips för den som funderar på att segla jorden runt?

 

 

Gör det inte för att bevisa någonting för någon annan. Du ska vilja göra det för dig själv.

Hitta människor som har erfarenhet, vill hjälpa dig och som kan sin grej. Det svåra är att många framställer sig att kunna utan att ha någon vidare erfarenhet. Viktigt att sålla ut dessa besserwisser.

Det krävs väldigt mycket jobb, var beredd på det!

 

 

Stort tack Allexius för att du tog dig tid att svara på frågorna. Tack även för lånet av bilderna (fotade av Allexius och Marcus). Jag önskar er lycka till på er fortsatta färd och ser fram emot att följa er fortsatta resa på sociala medier (se nedan).

Hemsida

Facebook

Instagram

YouTube

 

Avslutningsvis har Swedish Neptune en efterlysning! De söker en tredje besättningsman inför seglingen över Stilla havet. Vet du någon som har de seglingskunskaper som krävs och som är sugen på ett äventyr kan de kontakta Allexius och Marcus på swedishneptune@gmail.com